...tänk er...ni sitter och dricker kaffe, kanske tittar ni på TV, kanske läser en bok...tänk er att dagen lider mot sitt slut och kanske ska ni krypa in i er säng som doftar ny tvättad...och så tänk er att just i den stunden börjar allting skaka...ni tittar omkring och ni inser att ni inte kan stoppa det som händer.Hjärtat slår som om ni hade sprungit maraton... och så skakar det till ännu mer, lampan uppe i taket rör sig,porslinet vandrar av sig självt...ni står där, barfota, hjälplösa,skräckslagna.
Detta har jag upplevt flera gånger när jag bodde i Chile...men då var det ingen fara, skakningarna var under 5,5 på Richterskalan och det beräknas då lätt till medel...
Mina tankar går idag till alla de som drabbades av den hemska naturkatastrofen...så långt bort,men ändå så nära...
...siedzicie wygodnie delektujac sie kawa, byc moze ogladacie tv, byc moze czytacie ksiazke...po calym dniu pracy kladziecie sie do lozka pachnacego swiezoscia...i wlasnie w tym momencie wszystko zaczyna drzec...spogladacie na okolo i zdajecie sobie sprawe iz nie mozecie tego zatrzymac...serce bije i chce wyskoczyc z klatki piersiowej...lampa kolysze sie na suficie, porcelana wedruje w szafkach, podloga, sciany...wszystko nagle ozylo...a wy przerazeni,sparalizowani. To wlasnie przezylam pare razy gdy mieszkalam w Chile...wedlug skali richterowskiej nie bylo powodu do paniki...
Moje mysli sa dzisiaj z tymi, ktozy chociaz tak daleko sa blizko, z tymi ktozy stracili wszystko we wczorajszej katastrofie...